Tim + Hilda = SANT!
Efter en fullspäckad Lördag med start vid 07.00, boxning, brottning och lazerdome på "Fort Knox", Buggande på stàn för att sedan bli utslängda av vakten, Mer göra-bort-sig-aktiviteter på stàn, klättring på ladan och partajande vid älven är jag nu helt återställd...nästan! Hur det är med bruden vågar jag inte ens tänka på, men jag hoppas att hon inte är alltför knäckt innan bröllopet och att hon trots våra påhitt hade en bra dag! Vi pensionärsfolk (småbarnsföräldrar) är inte riktigt vana vid dessa sena nätter (24.00) och sena mornar (10.00) Nej, det räcker med en möhippa/svensexa per år trots att gaddarna spelade piano i halsgropen, träningsvärken efter alla skrattattacker är ett faktum och längtan efter min brors bröllop är minst tio meter lång (om inte längre!!)
Att min bror är tappad i golvet, en bortbyting på BB och influgen från Mars visste vi redan (det sägs så iaf). Dock trodde jag inte över min döda kropp att han skulle ställa sig på en scen på torget iklädd en rosa kostym + en guldbrynja och strippa framför förskräckta gubbar och tanter och skrämma slagf på stackars små barn men ser ni - DET GJORDE HAN MINSANN!! Eller varför inte gå in på TwilFit och be expiditen om någonting "vulgärt" att köpa till sin blivande fru eller be kassörskan på macken om rådgivning och rekomendationer när det gäller hetaste porrtidningen just nu men som sagt...min bror i ett nötskal!!
Mamma jag vet att du säkert skäms just nu men trots allt är han den finaste och bästa brorsan i världen och du ska skatta dig lycklig!! 
Här mamma..
Jag var till frissan idag och det började så bra med att min "frissa" ringer och undrar var jag är eftersom jag hade en tid där typ...nyss! *andas Frida, andas". Det hjälpte alltså inte med att jag både skrivit en notis på telefonen, fått ett kom-ihåg-mail och noterat i kalender att jag skulle vara där just den tiden jag INTE var! Gulligare frisörska finns inte som bokar om mig 45 minuter senare vilket innebar att jag både hann frakta mig dit och hitta en parkering (och springa halvägs genom stàn) för att hinna dit. Väl där kan jag varken bestämma mig för vilken färg jag ska ha, om jag ska ha någon färg, om jag ska ha lugg, snelugg, kanske längre lugg eller varför inte kortare lugg? Efter många om och men, funderingar hit och dit, en titt på färgkartan och ännu mer funderationer kom vi (jag) fram till att jag skulle bleka håret och bli blond igen.
Inte nog med att jag hade sjuttiotolv olika färger i håret innan, jag har dessutom ett ton hår vilket växer ikapp med vår gräsmatta där ute!
De flesta tappar håret när de blir gravida, mitt har förökat sig vilket resulterade i ett tre-timmars långt besök och reslutatet..ja det ser ni här nedan...
Fullt ös!
I helgen fick vi äran att vara med då lilla Holly döptes, vi busade med barnen på Pennys 2-års kalas, Jag joinade min syster på stàn (shoppade visst lite också), hälsade på hos PappaAnnlou, käkade suris hos min syster med "halva tjocka", rensade ur garaget, räfsade gården, jag spelade match, vi tog bilder på saker vi ska sälja, jag städade bilen, hockeyn har skådats....och så var helgen slut! Liiite mys i sommarvärmen har vi dock hunnit med och glass i stora lass kan summera förtäringen dessa varma dagar!
Visste ni föressten att många liknar mig med Carolin af ugglas? Jag hade nästan förträngt detta då två pantertanter påminde mig i helgen (gahh) ;)
Confession...
Ni vet ju vad man säger.."Var ting har sin historia" (eller något likande)...här kommer iaf historien om autografbollen:
Jo, det var en gång tre tjejer vid namn Frida, Liza och Amanda som gick inriktningen SPID på gymnasiet. De hade bestämt sig för att arbeta tillsammans med det slutgiltiga projektarbetet men viljorna var olika liksom förslagen på resmål. Ett resmål till ett varmare land var prio 1 eftersom att de alla tre behövde förbättra sin solbränna och shoppa billiga kläder från utlandet. De brainstormade med ideèr:
Någon: "Jamen vi åker till kina där har de billiga klockor!"
Någon annan: "Jamen Thailand då, då kan vi ju (säg att vi ska) studera Tsunamin och samtidigt sola och bada!"
En tredje: "Men Brasilien då, där har de just nu högsäsong men vad skulle man kunna ha för projket då?"
Läraren: "Tjejer, ni går ett idrottsprogram och därför ser vi helst att ni fördjupar er i någonting sonm har med er inriktning att göra!"...
Efter många om och men kom tjejerna fram till att de skulle åka till Spanien för där var det minsann finväder och dessutom låg landet nära till flera olika öar ifall de skulle passa på att ta sig en semestervecka i samband med projektresan.
Sagt och gjort. Trion begav sig till real Madrid för att spendera en hel vecka med Stadens damlag i fotboll. De möttes upp på flygplatsen av "the President", fick hänga med på alltifrån glassiga och pampiga hotellvistelser, en resa till Valencia, shopping i Madrid, en skymt av Fernando Torres, kraftiga drinkar på tränarnas efter-match-fester och mat i sinne. Självklart fanns kamera och anteckningsblock "alltid" nära till hands då tjejerna ju faktiskt hade ett syfte med resan (det var en projektresa). Likaså fanns där en tanke på hur de skulle framställa sitt arbete på projektutställningen när de kom tillbaks. DVS efter semesterveckan på Gran Canaria.
De hade tagit med en foboll för att samla fotbollstjejernas autografer på som en rolig sak att visa upp när de kom tillbaka men i vimlet av semestrande, shoppande och paraply-drinks-drickande glömdes detta bort och med tillbaka till Sverige hade tjejerna en boll. Ja, bara en boll och utan autografer vilket inte gjorde denna boll särskilt märkvärdig längre.
Så...dessa tre supersmarta tjejer tog saken (bollen) i egna händer och gick runt i skolan för att be folk signera deras boll fast på Spanska såklart! Sedan skrev de dit några egna också för att fylla ut tomma luckor. Och det ska ni veta, de var inte dumma de här tjejerna för de kontrollerade verkligen att antalet fejkade autografer stämde överens med antalet fotbollspelare vilket skulle realisera verket. Sedan kollade de även upp att man skriver siffror likadant på både Svenska och Spanska och ser ni - det gör man! Därför stod bollen fint uppställd på visningsbordet dagen till ära och folk förundrades över detta fina konstverk och över alla de autografer tjejerna hade samlat ihop (I Spanien)!
Snipp snapp snut - så var min trovärdighet i framtiden slut!
Vattentätt
Igår ringde Fredde hem från Umeå och uppmanade mig att bunkra upp med vatten för att de hotar med att stänga av vattnet i Ske-å då älven håller på att svämma över och reningsverket har fått in mängder med överflödigt vatten.
"Du måste fylla badkaret med vatten eftersom att det inte kommer gå att spola"
"Du måste fylla massor med vattenflaskor och ställa in i kylen, man vet ju aldrig hur länge vattnet kommer att stängas av"
Så..jag lade mina bara-ligga-på-soffan-och-slappa-planer på hyllan och ägnade mig istället åt förberedelser inför jordens undergång....så kändes det iaf!
Gullungar!
Nu är det väl sisådär två veckor sedan dessa godingar var här på besök och ungefär så här fort går det med uppdateringarna på bloggen! Vera, Sofia, Tindra, Penny och nytillskottet Lova förgyllde min dag! (varför den kommer nu? Jag försöker skuta upp det sista skolarbetet och hitta allt annat att göra istället!)
<< Trion
<< Lova
Soffa att softa i...
Typ jättesöt..
Vår sk "potträning" gick i stöpet i samma veva som Mollie bestämde sig för att gå "ALL IN" på toaletten istället. Hon inledde starkt med en "nr 2" och följde upp med några skvättar av ettan vilket löett till att kisserihärvan nu är i full gång.
Trots hennes talang att hitta av toalettstolen så händer en och annan olycka när blöjan åker av...
Häromdagen kom vi hem och lillan fick springa naken och vi tydliggjorde att hon var tvungen att säga till om hon behövde kissa. Liten nickar och springer därefter in på sitt rum, säger hejdå och stänger dörren. Vi kommer efter och öppnar dörren och hur hon hann är ju ett mysterium men ungen hade rullat undan mattan och lagt en kabel mitt på golvet. Jo - det är svårt att hålla sig för skratt sådana gånger, hon tänkte iaf på mattan!
(av omtanke för känsliga tittare valde vi att inte publicera detta foto)
Försöka vara duktig...
Liten har blivit stor
Var tog tiden vägen? Det känns som att det var nyss jag vankade omkring med en mage större än vad min rygg orkade att bära, fötter tjocka som prinskorvar och ett humör värre än...okej det där humöret har det väl inte hänt så mycket med. I alla fall längtade jag så oerhört efter vår lilla skatt som då roade sig med att spela bongotrumma med mammas revben, gasa på urinblåsan och hålla mamma vaken om nätterna när hon dansade hula-hula i magen. Men nu då?
Liten har blivit "stor" och inte prioriterar hon att sitta i mammas knä framför att sitta "shäll" på en egen plats i soffan, varför somna i mammas famn när det är såå mycket roligare att själv få gå till sin säng och lägga sig och varför bli påklädd när man kan välja kläder och "klä på sig själv".
Vill du hålla mamma i handen?:
Nä, gå shhäll!
Ska mamma skära upp korven åt dig gumman?:
kan Shhäll!
Får mamma hjälpa dig med byxorna?
Neeej, min - kan shhäll!
Jag har tränat Mollie att säga sluta om det är någonting hon inte vill men det där har jag fått äta upp både en och två gåner:
Får mamma en puss?
Nä, suuuta mamma!
(Stupid me!)
Look alike Happy?
Mollies favoritvän är en liten lurvig varelse som heter Happy. Somliga kallar det en hund - andra inte! Vissa hävdar att det är den fulaste hund de sett medan andra fachineras av denna udda lilla krabat. Hur som haver, lyckan är total när min mor kommer förbi med "Happy" och Mollie får fullt upp med att springa efter, försöka lyfta, pussa på Happy ja...you name it!
I förrgår skulle vi bada jag och Mollie men jag hann inte mer än få av mig kläderna innan lillan pekar "down there.." tindrar med ögonen och utbrister glatt:
"Happy!"
Sådana här gånger finns det bara två alternativ...
1. Uppsök genast en frisersalong!
2. STRYP UNGEN!
(Lugn, lugn...det är med ironi jag skriver detta!)
