Äh, jag kör!

Ägnade gårdagens förmiddag åt studier men där efter lunch tyckte jag att jag hade varit tillräckligt duktig så vi bestämde oss för att åka upp till stàn för diverse ärenden (bla titta på vigselringar)
Dock hann jag bara ut och till bilen innan jag halkade till och jääsikens vilken smärta! Jag kände direkt att någonting typ gick av i baklåret och fruktade det värsta eftersom det var i mitt nyopererade knä. Men äh, jag kör till stàn tänkte jag då går det nog om - nej! Vi strosade runt på stàn men smärtan kom tätare och jag kan inte ens räkna antalet gånger jag föll ihop på stàn. Vi köpte skräpmat och våldgästade Malin & Claes (vilken tur) för Malin skulle liks skjutsa Claes till jobbet (ambulansen) så hon satt med mig hela kvällen på akuten medan Fredde stannade kvar och passade barn=)! En muskelbristning rikare åkte jag ifrån akuten och denna morfinspruta var ju the shit! Hade inte ens ont när jag utan kryckor nästan skuttade därifrån ;)!

Nu...plugg igen och sedan drar jag och min familj till Johanna och pluggtejjerna för det rutinuerliga fredagsfikat;)!
Ha en mysig dag allihop!

Mysiga dagar..;)

Det är svårt att borra ned sig i skolböckerna då både Fredde och flickorna är hemma på dagarna, solen lyser och roligare saker lockar så...igår lämnade vi allt vad skola och tädning heter för att istället bege oss till Malin & Claes m. små där hemmagjorda kroppkakor med tillbehör stod på menyn - yammie!

Idag åkte dock F och flickorna på leos så att jag fick göra bort lite skola men sedan satte vi oss på altanen med var sin kopp kaffe i högsta hugg och bara njöööt! Mollie åkte lite skidor i spåret bakom huset och Märta sov så det kunde inte ha passat bättre;)

Nu...biggan innan jag stämt träff med John Blund för imorgon blir det  vc och plocka bort stygnen och sedan hårdplugg på skolan tillsammans med pluggbrudarna=)!


Natti!


Nära & Kära

Skolan har dragit igång och det med en superbra studiegrupp som värdesätter tjatter och fika framför plugg - me like;) (Del löser sig väl alltid ändå?=) Nämen skämt åsido det är såå roligt att studera med dessa fina brudar! Ser fram emot tentafesterna som vi ska inför efter varje genomförd tenta med start i slutet av Mars ;) Fredde håller sig hemma med flickorna på dagarna och solen gör oss sällskap nästintill varje dag vilket bäddar för många härliga timmar ute på altanen medan Märta sover och Mollie busar i snön.

Blandade bilder från den senaste tiden...här nedan Mollie med Mira, Tindra & Penny i målartagen på Öppna förskolan=)

  << Fikapaus ;)

 << Mollie & hennes (som hon säger) kille Lucas

 << Thea, Oscar, Charlie, Märta, Mollie & Svante =)

 << GullMärta

 << Märtas Barbapappatårta






Trollungen ;)


Operation Knä!

Förra Onsdagen lämnade vi av flickorna hos min mamma i ottan för att bege oss till umeå och min knäoperation. Fredde höll mig sällskap en stund men jag bad honom att åka hem och ta hand om flickorna så att min älskade mor skulle få nogon sömn. Jag var väl ungefär i upplösningstillstånd då tanken på att någon skulle söva ner mig och sedan sprätta upp mitt ben och bygga om litegrann gjorde mig illamående. Det var mycket att göra den dagen så jag fick inte träffa kirurgen innan op som skulle förklara ingreppet (han skulle gå igenom op strax innan sövning). OK? Jag hamnade på uppvaket och hela jag skakade, tänderna darrade och hjärtat slog volter - jag fick lugnande! Sedan minns jag bara att kirurgen stod en decimeter framför mitt ansikte och skrattade med frasen "Frida, jag har hälsningar från personalen att du ser GAAAnska rolig ut" (Har sedan fått vet aatt jag låg och log samt vinkade och hejade på alla som gick förbi). Jag minns också att de sa att jag hade fått för stor dos av det där dunderlugnande medlet. Sedan vaknade jag upp på aftonen till smusslandet av sjuksköterskor som står vid min sida och tisstasslades om att jag tydligen hade varit upp på toaletten SJÄLV mitt under narkosen (typ gått i sömn). "Det här är inge bra, hon har varit uppe och gått - vi hittade henne på toan", "Ojojoj, det här är inge bra" var allt jag hörde innan jag däckade igen. Sedan vaknade jag upp i ett rum med ett flertal andra patienter, hade ingen aning om någonting och varför jag hade fyra hål i benet inte ett? Jätteont bak i låret och svårt att sitta? De skulle ju operera knäet? Jag var jättetoanödig och i en dimma av narkos ragglade jag mig upp på toaletten för att sedan få skäll för att jag inte ringt på klockan - vilken klocka? Jag mådde inte dåligt av narkosen men hade fruktansvärt ont och de kom in med mer piller, samt att jag fick en spruta i magen (ingen förklarade någonting). Dagen efter fick jag åka hem och hemma väntade några dagar av rent h*vete. Jag hade fruktansvärt ont och av dundermorfinpillren blev jag trött - för trött för skolarbete. Jag kunde inte göra så mycket mer än att ligga i sängen samt sitta vid matbordet korta stunder innan smärtan tvingade mig i sängläge igen. Barnen saknade sin mamma vilket var ömsesidigt och fredde har fått passa upp på tre stycken. Jag vaknade mitt i nättern aoch F fick hämta mer morfintabletter innan Märta vaknade för att få mat för att lite senare störas av Mollie som var mörkrädd. Ojojoj hade jag vetat så hade jag tvekat inför op men nu är det värsta gjort! Jag mår mycket bättre och benet läker fint. Jag kan ta mig fram korta stunder utan kryckor och vaknar inte av smärta på natten.

i veckan ska stygnen tas sedan väntas många månader av rehab innan jag är människa igen och guu vad jag uppskattar att kunna ta hand om mina egna barn - det har varit den värsta biten!

(Detta skriver jag inte som någon typ av självömkan men eftersom detta är min dagbok så vill jag kunna gå tillbaka och minnas hur det verkligen var där om några år då jag säkert kommer att hävda att det inte alls var så farligt=)!


Pöss!

Märta 1 år!



Den 27/2 - 2011 bestämde sig vår lilla Milan för att entra världen. Saken är bara den att denna lilla krabat (som jag "visste") var en pojke hade ingen snopp och såg precis ut som Mollie i sin första stund utanför magen. Det tog mig säkert 2 veckor att smälta att min lilla pajk var en sessa och namnvalet var därmed inte svårt - Märta. Hon fick sitt namn efter Freddes farmor som är den finaste och mysigaste tanten i världen. Märta tog alla med storm och var den mest nöjda bebis vi hade mött...tills.....koliken infann sig och vi tragglade oss igenom griniga dagar, hysteriska kvällar för att sedan få sova heeela nätterna. Koliken drog förbi och efter 7 veckor visade hon sitt rätta jag. Lugn, nöjd, glad och inte alls så brydd om att försöka vända på sig, sitta, dra sig fram eller liknande. Märta nöjde sig med att "bara vara" helt enkelt tills....hon var 8 månader då hon bestämde sig för att sätta sig upp och likt en apa hasa iväg på egna uppdrag vilket inte lämnade mycket utrymme till andrum för mamma och pappa. Märta har sedan varit en väldigt bestämd ung dam och helt tvärtemot sin lugna storasyster skriker hon gärna högt av både ilska och glädje, hon älskar uppmärksammhet och framförallt mat! Ibland sitter hon och äter från lunch till mellanmål och våga inte försöka ta hennes mat för hon bits! Hon har än inte förstått att det inte hjälper då hennes tänder är vad vi kallar (lite sena?!) och råkar storasyster ta hennes leksaker så kan hon förvänta sig en smäll eller två i skuld!

Men...trots denna tempramentsfyllda lilla dam så är hon den sötaste lilla trollungen i världen och vi ser fram emot de kommande åren - tänk vaad ett år har gått fort! Lite bilder från släkt samt kompiskalas. Mamma bakade den traditionsenliga 1-årstårtan och Mollie fick leka med sina bästa vänner samt alla små söta syskon!


      







RSS 2.0