Tokiz

Nu är vi hemma igen efter en natt i Luleås sköna trakter men det har inte gått helt smärtfritt till! Allt började så bra då Moa tog på sig att köra upp till Luleå i Måndags - so far so good! Problemet var dock att hennes enda bilnyckel låg i fickan på hennes sambo som då var på väg till Holland. Han lyckades skicka nyckeln med en buss till Skellefteå och när Moa gladeligen stått i regnet och väntat, gjort sig ovän med halva kön och fått en avhyvling av busschaffören, så visar det sig att nyckeln finns i den buss som vänt i Umeå och åkt tillbaka till Sundsvall - Great! Moa var alltså i Skellefteå, hennes sambo i Holland och deras enda bilnyckel någonstans däremellan typ i Sundsvall....eller nåt!

Well, Moa fick låna en annan bil av sin svärfar och glada brummade vi iväg mot Luleå och skolan. Vi hade, pga inställd lektion, ett hål på cirkus 2 h i schemat då vi såg vår chans att besöka "Lagerhouse". Vi i princip skuttade till bilen och satte i nyckeln i tenningslåset som reagerade med ett: nenenen...nenenen....nenenene... OK?!? Efter saliga försök att låsa bilen, låsa upp bilen, gå ut och låsa bilen, låsa upp bilen, putta bilen framåt, putta bilen bakåt, låsa upp bakluckan, låsa bakluckan igen, ringa till alla karlar vi känner ja, YOU NAME IT såg vi vår idè att plundra Lagerhouse försvinna!
Vi haffade en kille på parkeringen som efter flera försök att återuppliva bilen gav oss skjuts till närmsta mack för att köpa bensin. Fredrik som han hette skjutsade tillbaka oss och insisterade på att stanna kvar och se till att vi fick igång bilen innan han begav sig av hemåt (till Boden och hans arga fru som ville ha hem honom). Nåväl, bilen var inte bensintörstig och Fredrik "the one and only" bogserade Moa till en verkstad. Vi andra, jag, Johanna och Bea gick på lektionen och inväntade besked ifrån Moa som befann sig på en verkstad med en trasig bil och en främmande kille någonstans i Luleå. Efter ett tag kommer en flåsande Moa in på lektionen med hela vårt bagage eftersom att de behöll bilen på verkstaden. Hur fick hon med allt? just det....när lektionen var slut började vi fundera vart Johannas ena väska var med alla hennes sovgrejor. Damn! Den väskan låg i den trasiga bilen på verkstaden någonstans i Luleå efter stängningsdags. Vi lyckades iaf få tag i en kille på verkstaden som skulle stanna kvar och invänta oss men hur skulle vi komma dit? En vänlig tjej ifrån klassen skjutsade dit Moa och Johanna medan jag och Bea tog bussen till stan och vandrarhemmet. Jag visse vart vi skulle och när vi gått halva stan och var framme ringer Johanna och Moa som fårr skjuts till vandrarhemmet och berättar att vi har gått åt fel håll och ska till andra sidan stàn. Vid det här laget hade axlarna lämnat W-O bga av all last och fingrarna saknade känsel. Det var bara att ta vårt pick och pack och börja traska. När vi väl var framme (för det tog sin lilla tid) så möts vi upp av Johanna och Moa som konstaterar att vi måste betala vandrarhemmet kontant. Pust, det var bara att vända på klcken IGEN och hitta närmsta automat för att sedan hiva in oss på något matställe för lite middag (19.30 på kvällen.) Efter en helgalen dag infann vi oss tillslut på vandrarhemmet och Idol har aldrig varit så bra, en soffa aldrig så skön och en säng aldrig så välbehövd! Trots pubishår i sängen, bacieller på fjärrkontrollen och kvalsterbajs i kudden så sov jag riktigt gott inatt!!

Imorgon ska vi upp till Luleå igen och jag ser med blandade känslor fram emot dagen - tack tjejer för ett riktigt äventyr!!!