Förlossningsberättelse
Tisdag 16/9
05.10: Det sipprar fostervatten
06.00: "poff" - där gick vattenbadet
09.00: Vi åker in på BB, jag blir undersökt, de kopplar på CTG och vi får en ny tid dagen efter för kontroll ifall värkarna inte startat då heller.
- Jahapp, tänkte jag. Här har man gått i nio månader och längtat efter lillhjärtat - vattnet går, man åker in på BB och ingenting händer?! Envis som jag är tänkte jag att jag skulle hjälpa naturen lite på traven och gå igång värkarbetet. Vi lämnade börsarna i bilen jag och Fredde (det blir alltid billigast så) och traskade runt på Solbacken - affär efter affär i hopp om att sätta igång värkarna. Efter några futtiga värkar blev jag less, åkte hem och la mig på soffan framför TV:n. Värkarna återkom och i samma veva som jag trodde att det startat avtog värkarbetet. I den stunden gav jag upp och ringde över Malin på lite fika i tron om att jag alltid skulle förbli gravid. Vid 20.00 kom värkarna och då direkt med 3-4 min mellanrum. Malin satte på lite kaffe åt oss och vi tjattrade på, jag andades ut en värk, vi babblade vidare, jag andades ut en värk, vi pratade vidare, jag andades ut en värk osv... men när hon sedan hade begett sig hemåt vid nio på kvällen ringde jag förlossningen och BM uppmanade mig att stanna hemma "så länge jag orkade" - WHAAAT!? Man vill väl inte vara mesig men 21.30 hade jag fått nog och vi åkte in på BB (okej, en sväng förbi Statoil för lite godis hann vi också med).
Väl på plats innan vi ens hade hittat rätt dörr in till BB upptäcker vi att hissen är "ur funktion" och med tätt kommande värkar hade väl inte trapporna upp till BB varit mitt första alternativ - men vad gör man? Jag i princip sprang uppför trappan för att hinna innan nästa värk men några stopp blev det allt.
Inne på förlossningen var det ingen panik alls (för dem) för där stod två BM och dividerade om vem som skulle ha hand om vilka föderskor och vilka föderskor som skulle ha vilka rum bla bla bla. Tillslut fick vi komma in på ett rum och där blev jag kopplad till CTG:n men det var ingen hit att sitta stilla i den när värkarna kom. Efter många om och men fick jag lustgasen och What A Relief! Nog blev man allt lite "glad i hågen" nog och Fredde hade då roligt åt en väldigt avtrubbad Frida som fnissade så mycket att hon hela tiden glömde av att ta lustgasen när värkarna kom.
"Hallå! - mitt namn är Frida inhaleraren" (före, under och efter värk)
Efter att ha försonats med världens bästa vän (syftar på lustgasen) dröjde det inte länge fören narkosläkaren kom förbi med en liten epiduralbedövning på ett silverfat och ja - det kallar jag bedövning! Den tog bort alla värkar och äntligen kunde jag komma upp och tassa lite, gå på toaletten om inte annat!
Nu är värkarna riktigt kraftiga men Frida känner ingenting ;)
Nej, just det jag kände ingenting tills jag upptäckte att värkarna återkom pga av att epiduralpumpen stannat...ONT! Men efter någon halvtimme var allt på plats igen och bedövningen hade börjat verka igen *pust*.
kort därefter "behövde jag på toaletten för nr två men det var krystvärkarna som startat.
02.20 : krystvärkar startar
02:51 : Mollie föds ;)
Sådär...då vet ni vad jag sysslade med natten mot onsdagen den 17/9 - 08 och det var tame f*n det häftigaste jag gjort i hela mitt liv =)!!
