Så onödigt..
Usch, fy och blää!
Min kära syster ringde och frågade om jag ville med på "Frasses" för att äta middag där. Men självklart! Jag hade ju tänkt äta nudlar till middag eftersom att Fredde jobbar över idag, igen....
Jag lyxade på och beställde ett skrovmål + varm smält ost. Jag åt och åt men portionen verkade inte alls minska på min tallrik. Jag är så otroligt dumsnål så har jag väl spenderat 60 spänn på mat så ska jag då minsann äta upp den också. När bebis började sparka i magen och maten letade sig uppåt i min matstrupe så fick jag lov att ge mig och nu sitter jag här hemma och ångrar att jag ens åt någonting över huvudtaget. Aja, man lär så länge man lever och nästa gång ska jag enbart ta ett barnskrov för då får man ju dessutom leksak ;P.
Sedan ska jag, som det känns nu iaf, ut och springa i kväll när jag vilat ned maten för då kanske lillen vill komma ut! Jag älskar att ha min "lilla" i magen men allting runtomkring håller på att göra mig tokig!
Det blir lite sömn på nätterna pga av foglossningen + att jag ränner uppe halva nätterna för att kissa och dricka. Jag svettas som en tok och byter därför sängkläder som andra byter underkläder. Sedan ligger lillen och trycker på någon nerv så halva högra bakbenet krampar och domnar bort då och då. Sedan drar magen ihop sig av minsta lilla, när jag försöker resa mig, när jag skrattar till, när jag sätter mig ned och ja....minsta lilla prestation helt enkelt! Nej, så nu får det snart vara nog för jag saknar verkligen att kunna vara rörlig(are). Jag vill heller inte klaga och när Fredde frågar hur det är så säger jag att allt är bra fast jag har så ont att jag bara vill gråta ibland. Jag vill inte visa mig svag vilket faktiskt är min stora svaghet eftersom att jag bara vill skrika ut att:
"FOGLOSSNING GÖR ONT!"
Men å andra sidan så är det väl så att allting ont för något gott med sig och när jag tänker på gåvan jag bär inom mig så försvinner all smärta och jag kan bara le!
Min kära syster ringde och frågade om jag ville med på "Frasses" för att äta middag där. Men självklart! Jag hade ju tänkt äta nudlar till middag eftersom att Fredde jobbar över idag, igen....
Jag lyxade på och beställde ett skrovmål + varm smält ost. Jag åt och åt men portionen verkade inte alls minska på min tallrik. Jag är så otroligt dumsnål så har jag väl spenderat 60 spänn på mat så ska jag då minsann äta upp den också. När bebis började sparka i magen och maten letade sig uppåt i min matstrupe så fick jag lov att ge mig och nu sitter jag här hemma och ångrar att jag ens åt någonting över huvudtaget. Aja, man lär så länge man lever och nästa gång ska jag enbart ta ett barnskrov för då får man ju dessutom leksak ;P.
Sedan ska jag, som det känns nu iaf, ut och springa i kväll när jag vilat ned maten för då kanske lillen vill komma ut! Jag älskar att ha min "lilla" i magen men allting runtomkring håller på att göra mig tokig!
Det blir lite sömn på nätterna pga av foglossningen + att jag ränner uppe halva nätterna för att kissa och dricka. Jag svettas som en tok och byter därför sängkläder som andra byter underkläder. Sedan ligger lillen och trycker på någon nerv så halva högra bakbenet krampar och domnar bort då och då. Sedan drar magen ihop sig av minsta lilla, när jag försöker resa mig, när jag skrattar till, när jag sätter mig ned och ja....minsta lilla prestation helt enkelt! Nej, så nu får det snart vara nog för jag saknar verkligen att kunna vara rörlig(are). Jag vill heller inte klaga och när Fredde frågar hur det är så säger jag att allt är bra fast jag har så ont att jag bara vill gråta ibland. Jag vill inte visa mig svag vilket faktiskt är min stora svaghet eftersom att jag bara vill skrika ut att:
"FOGLOSSNING GÖR ONT!"
Men å andra sidan så är det väl så att allting ont för något gott med sig och när jag tänker på gåvan jag bär inom mig så försvinner all smärta och jag kan bara le!
Kommentarer
Trackback
