Målericentralen hallå?

Hue va`de nu då - inte måla under rötmånaden?!? Aja, nu kör vi...

Kl: 21.10 Jag kommer hem ifrån fotbollsträningen bestående av typ löpning, löpning och åter löpning vilket får mig att hoppas att Freddes planer på att måla altanen istället ersatts av typ...tv-mys! Men nix pix där står han så tapper och har redan börjat gegga med färgen. Aja tänker jag - det är ju skitkul att måla och det här kommer ju inte att ta så lång tid - det är bara att schlabba på lite färg så är det klart! (I wish!) Ska jag orka byta kläder? Nej, va fasen hur svårt kan det va`att inte spilla ner sig!
21.30: Fasen så svårt det är att få det jämnt och fint med all färg som rinner! Jag ägnar mycket tid åt varje enskild bräda för att göra det så noggrant som möjligt.
21.45: Men har jag inte kommit längre? Hur jä*la stor altan har vi? Eller har brädorna klonat sig?
22.30: Tankarna snurrar..Hur kan man vilja jobba med detta? Jag är redan spyless! Vem uppfann rollern egentligen, den snubben var otroligt smart (eller lat?!?)
23.00: Men lilla fluga inte kan du sitta där nu (gör en insats att försöka pilla bort den med nageln innan jag till slut blir förbannad och målar över fanskapet med en stor klick målarfärg - sådär, syns inte ens!)
23.15: Fan vad mygg det är (jag blir biten av en och kastar automatiskt en klick målarfärg på den för att inse att målarfärgen hamnat på min fot istället!)
23.20: NU ÄR JAG LESS! Jag lyfter blicken och inser att jag missat ungefär lika mycket som halva fjolårsvintern och kastar upp en klick färg på brädan ovan då färgen självklart går till motatack och sätter sig som en fin detalj på min axel (men visst är det väl ändå gu`förbannat att jag skulle ta de här kläderna som jag lovat mig själv att aldrig tex måla i?!)
23.50:
Yes - målarfärgen börjar ta slut och likaså jag (nu går jag på automatik och våra konversationer om barn och hushåll har för längesedan bytts ut mot påpekelser om huruvida man missat någon fläck, vilka ställen man kan börja måla på och om penslarna håller kvalitèn)
00.00:
Endast två äpplen hög lämnar jag mitt projekt med en bred kant hägst upp på altanräcket i hopp om att ingen ska märka något och om någon ifrågasätter...ja då vänder jag mig om och låtsas som att det regnar!

Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0